MENY
Har dansat sedan barnsben, koreograferat sedan barnen kom och nu på senare år mer fokuserat på hundpromenader, löpning och cykling. Att tvärstanna från det och ligga ner påverkar en både fysiskt och mentalt. Idag fokus på den fysiska hälsan.
Den första tiden efter operationen mådde jag ju bra och kunde promenera men efter några dagar var det stopp.
Nervsmärtorna genom hela högersidan med sitt stora centra i höger höft/skinka samt kramperna i höften/skinkan mfl ställen gjorde det omöjligt att vara igång. När jag låg stilla eller satt i en "baden-baden" så var allt relativt ok, men sitta gick inte och stå/gå klarade jag ca 10 min. Det betydde att jag inte klarade ta hand om något i hemmet: inte laga mat, inte gå ut med de två hundarna, inte handla, tvätta, stryka.... Köra barnen till aktiviteter gick inte. Men jag var hemma och blev en god lyssnare? I wish! Nä, jag sov mest o när jag var vaken var jag mest vimsig och frågade samma frågor som innan. Medicinerna var och är många och doserna är höga.
Tur det finns hushållstjänster att köpa, god hjälp att få och en underbar man!
När man ligger still och inte använder muskler så försvinner de fort!
Försökte sköta den sjukgymnastik jag fått av sjukgymnasten på sjukhuset. Det gick okej ibland när jag vilat rejält. Kändes meningslöst att göra dem jag kunde utföra. Att göra så "mesiga" övningar var ovant. Ska man träna ska man ta i, eller?
Men men, lite böj på knäna och vick på tårna gjorde jag allt. En dag ville jag baka scones till dottern som önskat sig det på sin födelsedag. Då märkte jag att mina händer tappat massa styrka. Jag fick pausa knådandet i omgångar. Men det som var bra var att inse att jag blivit så svag.
Successivt försökte jag ta mig i kragen och göra de utsatta övningarna och se varje dag vilken runda jag kunde gå i huset eller trädgården. Eftersom läkarna fortfarande inte visste vad som var fel var det heller inte någon som kunde rekommendera mer övningar. Och ingen brådska jag orkade inte förflytta mig ändå.
Sista dagarna av maj fick vi besked av läkare att MR visade inga nya fel i ryggen. Glädjande! I övrigt ovisst vad som orsakade smärtorna. Fick remiss till en sjukgymnast som skulle göra en bedömning. Och remiss senare även till neurologer.
Sjukgymnasten fick jag träffa i slutet av juli. Då hade jag inte tränat sedan operationen i mars. Han gav mig en stor livsgnista tillbaka! 🌟
Denna sjukgymnast menade att om jag bara tränade rejält med de övningar han gav mig skulle jag ha betydande resultat på sex veckor och snart vara bra igen. Hans tes var att muskelkramperna skulle tränas bort och därefter skulle smärtorna ge sig. Han rekommenderade mig också att skaffa mig en brutal massör.
Jippi!!! Sex veckor sedan bra! Brutal träning kan jag klara och även en brutal massör.
Ok planen klar: träna dessa övningar på gymmet varje dag och massage varannan eller varje vecka.
Hur hittar jag en sådan massör? Nu? Och som kan trycka så hårt? Och är det verkligen bra för mig?
Vänta nu!! Min gamla danskompis Sandra Svensson!?! Hon är ju massör på ett annorlunda sätt. Vad är det hon egentligen gör? Hade varit hon henne någon gång innan och visste hennes styrka.
Sandra nappade och sa att hon gärna ville prova att hjälpa. Idag kan jag se att hon och hennes specifika massage är en nyckel för min kropp.
Träningen gick bra. Jag gjorde som sjukgymnasten sagt och det svartnade för ögonen när jag gjorde vissa övningar. Bet ihop så det sprängde i käkarna pga smärtan. (Det var en konstig känsla att börja träna med en hantel på 1kg.) Allt eftersom blev jag starkare men kramperna försvann aldrig. Men starkare blev jag iaf och det behövde jag. Tacksam att han gav hopp annars hade jag legat kvar och förlorat ännu fler muskler. Viktigt att någon vågar tro att det går att lösa!
Att sedan leva med en man som är tränare är lyxigt. Vi har rutiner för träning så det är svårt att smita undan och han har god koll på att jag inte tränar för mycket eller fel. Stämmer av hur det känns i kroppen, var jag ska känna efter osv. Klappar där det gör ont osv 😍 Och - utmanar alltid när han tror att det är möjligt. Martin har en förmåga att pusha mig framåt: med små medel ger han lagom feedback och ser till att jag har redskap, kunskap och styrka för att ta nästa steg i träningen. Och vi ropar glatt när framsteg visar sig!
Med också gymmets (mitt team via vårdcentralens) sjukgymnast så fick jag tips på hur utöka min träning. Att cykla på spinningcykel med högt styre gick bra. Wow!! Börja cykla igen! Få svettas! Jisses vad jag längtar efter det.
Cyklade innan operationen med SubXX, tjejer i Sverige som cyklar Säkert, Snabbt, Snyggt. Klubbens orange tröja och kläder har jag i tankarna när jag sätter mig på cykeln.
Spinningcykeln funkade bra. Eftersom jag sitter fast med fötterna kan ju högersidan bara åka med. Den kan inte trycka ifrån men hjärnan kan uppfatta att båda sidorna rör sig och benet får cirkulation. Känns nyttigt.
Överlag började jag tänka mer och mer på hur jag skulle skapa mig en ny fritid. Den gamla med dans och löpning kändes inte längre möjlig. Iaf inte just nu. Efter flera bra tips från andra landade jag i gymmet, spinning, simning och kör.
Kom med i en nybörjarkurs i crawl. 😱🤣🤪 Barnen skrattade. "Mamma, du är ju en plastblomma - badar aldrig." Ja, så är det ju men det är ju säkert bra alternativ träning nu. Tror mycket på att hjärnan ska uppfatta att båda sidorna av kroppen är i rörelse.
Sagt och gjort - det blev en termin på nybörjarkurs i crawl och utöver det några simpass per vecka med härliga kamrater. Jätteroligt!! Allt eftersom tiden gått har träning gått framåt.
Nya undersökningar under hösten av neurologer visar att nerverna kan ta lite längre tid på sig att läka. Nervbanan för höger sida verkar tilltryckt på något vis men ingen verkar förstå hur. Någon neurolog säger att nerverna som är skadade aldrig läker (fast det lyssnar jag inte på). De säger alla att kramperna kommer av nerverna så smärtan kan jag inte träna bort. De tror däremot att jag är en god kandidat för att sätta in smärtstimulator i ryggmärgskanalen och därefter kunna minska medicinerna. Sådan operation planeras nu i februari.
Med tiden har jag lärt mig när jag ska träna på dygnet för att smärtan ska vara i någorlunda nivå, utifrån medicinerna.
Att gå var svårt. Känselbortfallet på högersidan gjorde att det "hackade" igenom i steget. Jag fick inte tag i den delen som skulle ta emot steget och ta mig igenom själva steget. Vid ett ensamt träningspass på gymmet hörde jag en sjukgymnast prata med annan klient om hur man kan träna sig tillbaka till att gå genom att rulla igenom foten. - Det tipset snor jag, tänkte jag. Och sedan dess har jag tränat på det. 😊
Mitt träningsschema har blivit en aktivitet per dag och inte samma två dagar i rad. Eftersom jag är rätt kass på att ta det lugnt när det gäller träning har jag också som regel en träningsfri dag per vecka och ingen träning efter massage.
🤸♂️🕺🏊♀️🏃🏻♀️🚴🏻♀️
0